Jag ska försöka fatta mig kort, det är otroligt jobbigt o sitta upp för länge för både mage och rygg.
Sen i Lördags har jag haft ont i magen, jag menar fruktansvärt ont i magen.
Det kändes inte som att det hade något med själva graviditeten att göra, utan mer som "magsjukeont". Jag började få nedsatt aptit och käkade inte så bra varken under söndagen, måndagen eller tisdagen. Tillslut blev det så illa att det inte gick över, inte ens några minuter utan höll i sig både dag o natt och jag hade jättesvårt o sova.
Så i Tisdagskväll så ringde jag in till förlossningen i Trollhättan och rådfragade dom vad det kunde tänkas vara för fel. Jag förklarade hur det kändes, och dom tyckte det var lika bra att jag kom in. En koll för mycket är ju alltid bättre än en koll för lite. Så jag ringde mamma och hon kom o hämtade oss runt 11 på kvällen. Kaj var med, och hans kusin Jenny som skulle sova hos oss den natten.
När jag kom fram fick jag lägga mig på en sån där brits, och dom la jättelika resårband runt magen på mig med några dosor som dom la på min mage. En som mätte barnets hjärtljud och en som mätte hur täta mina sammandragningar var.
Det var inget fel på hjärtljuden, tack och lov. Men däremot så hade jag tydligen sammandragningar var 7:e minut. Vilket betyder att den lille krabaten hade planerat att komma på tok för tidigt. Sen fick jag göra ett vaginalt ultra, för o kolla livmoderhalsen, och det visade sig att den var öppen 28 mm. Och tydligen så var den väldigt mjuk så det kunde vara en risk att låta mig åka hem. Natten blev till att spenderas på förlossningen. Jag fick en spruta med brickanyl i benet för att hämma sammandragningarna, och ett vedevärdigt dropp satte dom i min arm. Fy fasen säger jag för dropp, först o främst gör det ont som satan nör dom ska klämma in den där nålen i armen på mig, och sen hittade dom ingen ställning jag med hjul på som jag kunde rulla med mig om jag tex behövde gå på toa, utan nej, då fick jag snällt hålla den där påsen i handen när jag skulle någonstans. Väldigt irriterande, och höll jag den inte tillräckligt högt upp så rann det blod in i slangen. Och det är ju väldigt härligt för mig som praktiskt taget svimmar vid bara tanken på blod.
Iallafall så fick jag sova där under natten. Tack vare sprutan jag fick i benet så försvann mitt magont och jag kunde sova någorlunda på natten. Vaknade ju givetvis titt som tätt, för man kände ju i hela kroppen hur inte hemma man var, och sen så var jag ju orolig också. kaj o mamma o Jenny åkte hem på natten, runt två tiden.
Dagen efter började mitt magonda komma tillbaka igen. Dom spände fast mig i de här jättelika resårbaden igen, och sammandragningarna hade lugnat sig avsevärt. Men däremot hade jag börjat få fruktansvärt ont i magen fast på ett annat sätt, det kändes som rejäl mensvärk och min rygg började göra så ont att jag knappt visste vad jag hette tillslut.
Jag fick ringa in en sköterska och hon sa till mig att det kanske var dax att föda snart. Sprutan jag fick kvällen innan var mest ett försök att stoppa det hela.
Fick göra ett vaginalt ultraljud även då, och mina 28 mm var ofärändrade, och då helt plötsligt tyckte dom att det inte var någon idé att hålla mig kvar längre utan jag fick åka hem. Jag förklarade för dom att jag fortfarande hade ont, men jag fick åka hem ändå.
Mamma o Kaj kom och hämtade mig. det kändes skönt att få komma hem, men samtidigt inte bra alls med tanke på att jag fortfarande inte mådde helt hundra.

Inatt har jag inte sovit någe vidare heller, ryggen dödar mig, och gör inte ryggen det, så ligger magen inte långt efter och torterar mig.
Menmen, vi får hoppas han/hon har tänkt o stanna kvar ett liitet tag till. Men som dom sa, bebisen kommer troligtvis komma ut tidigare än beräknat.
Så det återstår bara o se när.