Nu har jag testat ALLT! Jag har testat det mesta i apoteksväg, många alternativa metoder från naturapoteket, fått utskrivet antibiotika, blivit erbjuden roaccutan (som jag bestämt tackade nej till med tanke på biverkningarna), salvor, krämer, tabletter, proactive (som bara gjorde min hud sämre) ja Allt, & jag äter bättre än vad mååånga andra gör så det borde inte vara det heller. 

Jag börjar tröttna nu på min fula, feta finniga hy ska ni veta. Jag avskyr den, jag skäms & mår dåligt & det blir bara värre, och värre. Nu snackar vi alltså inte några små plitor, utan röda områden med riktiga bölder i ansiktet. Har haft dessa problem sedan tonåren. sedan blev det bättre, men dom senaste två åren har varit hemska. 

Jag vet att jag en gång tidigare bad er om tips och råd på bra kurer. & nu när det har kommit några nya som läser så ber jag återigen om era tips. Har ni några?

 

Jag köpte nyligen flaskan på bilden ovan. Äter silicea i tablettform och nu har även en ansiktsgel kommit som jag ska testa tänkte jag. 

(Det är väldigt jobbigt för mig att ta upp detta överhuvudtaget, eftersom det är något jag skäms över och tänker ständigt på såväl hemma i tryggheten, som hos vänner eller på andra ställen. Jag vill känna mig fin, för det gör jag inte nu.)

Hittade dessa tänkvärda och fina ord i en veckotidning för något år sedan som jag kopierade, skrivet av en dam som levt länge stod det. Jag kan mcket väl tänka mig att man tänker så när man är gammal och har livet bakom sig. Tänker på oss om har livet framför sig, att ta vara på det som är nu, och leva livet medan vi kan. 

 

Som bekant så fyller ju titanic 100 år idag, eller iallafall så är det 100 år sedan just idag som olyckan inträffade.

Själv har jag alltid varit "faschinerad" av denna historia och förundrats över dess öde, läst faktaböcker och sett faktafilmer etc. Jag har alltid tyckt det varit intressant att höra överlevande berätta sina historier om vad som hände, samtidigt som jag tycker det är en fruktansvärt tragedi.

Filmen "Titanic" är och kommer nog alltid vara en av mina favoriter och nu har den ju kommit ut öven i 3d.

vi va och tittade på den i påskhelgen och jag älskar den !

Och ja, visst gråter jag en tre fyra floder i slutet, men jag är en riktig känslostorm när det kommer till sådant här ;)

Det många saker jag skulle vilja göra. Jag tror dom flesta har drömmar om att få uppleva och göra saker innan man dör. Mycket är säkert svårt att uppfylla och en del saker är inte tänkbara av ekonomiska skäl.
Men någonting jag verkligen drömmer om att få uppleva är Jul i New York.
Alla blir väl häpnade av den underbara julstämningen i alla amerikanska julfilmer. Gospelkörer på gatorna, alla mysiga julmarknader och för att inte tala om pyntet. Där kan man snacka om att slå på stort juletid. Tänk er vilken känsla det måste vara att fira jul där.

Kan ibland bli ganska ledsen när man många gånger kommer underfund med hur "ensam" jag faktiskt känner mig många gånger..
Det känns som man själv tror och vill, men bara gång på gång upptäcker hur liten prio man har i mångas ögon.
Ja önskar jag var någon som stod högt på mångas listor, någon som är lika självklar som alla andra, men när man upptäcker så många gånger att det verkligen inte är så, ja då blir man uppriktigt ledsen..
Ja känner mig många gånger missanpassad, någon som är med någon gång ibland men bara när det äre något speciellt.
Ja har nästan fattat hur himla tråkig jag är som person, det sägs inte men mellan raderna så syns det, och känns.
Ibland undrar jag vad som är fel, på mig. För ja har hela mitt liv lyckats vara missanpassad, aldrig riktigt "passat in" och mest försökt men aldrig lyckats. Inte ens nu för tiden.
Jag blir ledsen i hela själen varje gång jag tänker på det, varje gång det dyker upp saker som bekräftar allt det här ännu mer.

Jag insåg precis att det inte är länge kvar tills jag och Kaj åker till Göteborg och ser Roxette igen! :D

Ja satte på Joyride på youtube och fick ett sånt där lyckorus genom kroppen, och vad glad jag blev bara av tanken att jag faktiskt ska få se dom igen!

För er som inte vet så har jag alltid haft ens stor kärlek till Roxette samt Gyllene Tider. 2004 var jag i Skövde och såg Gyllene Tider för första gången och ja, det va storslaget och svårförglömligt. Finns inte mycket som slagit det som jag har varit med om.

Sen, förra året fick jag chansen att åka till Halmstad och se Roxette för första gången. Jag och Kaj tältade på en liten camping på Tylösand och gick längst med havet på kvällen innan den stora dagen.

Jag skulle nog kunna göra allt för att få göra om det!

Det va den dagen, den 14 Augusti som flisan fick sitt Epanfall hemma i Vara så efter konserten packade vi allt och åkte hem. Det va extremt jobbigt och många tårar föll men i slutändan var det inget allvarligt.

Men nu, den 24e ska dom spela i Göteborg och jag längtar verkligen som en toka!

Varför har jag den texten uppe på headern?
Här är förklaringen, detta skrev jag den 7 januari 2009 i min blogg:

Jag hörde en låt på radion igår. Vi satt i bilen jag och Kaj när jag reagerade på den otroligt lustiga texten låten innehöll.
"i en blå kontainer fann jag dig"
jag började skratta och undrade va de var för konstig text, "typiskt svenska texter,"
Jag lyssnade inte så noga mer tills jag hörde honom sjunga: Det bästa i mitt liv har varit gratis.
Och ja, det fick mig att tänka efter, för hur bra stämmer inte det uttrycket egentligen? Man tänker allt för sällan på det men det bästa man får i livet är ju faktiskt gratis. Jag menar, kärlek, vänskap, Allt det där kostar ingenting och är värt mer än allt man kan få för pengar i hela världen! Visst fan kanske man älskar dom där skitsnygga skorna man köpte men det är fortfarande inte det bästa som hänt dig i livet!
Tänk på det, Det av mest värde i livet har inte kostat dig ett dugg.
(För inte sjutton köpte jag Kaj för pengar, jag köpte aldrig hans kärlek)
Jag var iaf tvungen att kolla upp texten på nätet, och det är Jacob Hellman som sjunger den, och texten har ett bra syfte, trots allt ^^


Visst är det en tänkvärd mening?

Nu är det som alla säkert vet och har märkt studenttider och igår tog Varas treor studenten.
Jag va aldrig framme och tittade men idag när ja körde Fröken Flis till dagis passerade jag mitt gamla gymnasium där det igår var strålande solsken, fullt med folk, vänner och släktingar till studenter som ivrigt stod innanför Lagmans dörrar väntandes på att få springa ut på scenen och sjunga ut sin glädje!
Champanjefrukost tidigt på morgonen och sedan tre rätters middag i skolans matsal. Jag minns hur man kunde känna lyckan i luften och den positiva glada andan som vällde över oss.
Jag minns hur fina alla var, tjejerna i söta klänningar óch killarna i sina kostymer. Jag minns att vädret var underbart när alla skolans treor tågade till parken med våra presenter hängandes runt halsarna och våra studentskyltar svingandes i luften.
Jag minns hur otåliga vi var för vi ville ju så gärna hoppa på traktorflaket vi gjort iordning med målade lakan och steroanläggning för att åka varv efter varv i lilla Vara, dunka musik, hoppa och bara få skrika lite.
Våran musik försvann så vi fick sjunga rätt ut och hitta på egna trudelutter men vad gjorde det, resten av alla korteger spelade för kung och fosterland ändå.
Jag minns vilken underbar dag det var, med kalas efteråt och man va så glad och lagom salongsberusad av champanjen men druckit några timmar innan för att senare på kvällen åka till Studentkronan och parta loss halvvägs in på natten.
Dagen efter var det bal på Bjertorp Slott och då var det dax att sansa sig och plocka fram damen i sig, klä sig i ljusgrön sidenklänning med stå stendetaljer på, åka till Salong Helena och få håret och sminket gjort.
Jag kände mig jättefin och på kvällen när man kom hem ville man inte alls kamma ut sin fina frisyr.


Detta var 2007 det. 4 år sedan. Tiden bara springer iväg och man undrar vad som egentligen hände efter all det där?
Och har man verkligen gått och blivit så "gammal"?
Jag kommer ju aldrig få uppleva en sådan dag igen. Vad har man kvar att se fram emot nu? Firmafester?

Kan man få slänga ur sig lite negativ energi på bloggen måntro..?
Ja försöker alltid vara positiv och prata om det goda i livet men just nu, när ja inte känner mig på topp, måste jag ju ändå få spy ut det här .. ?

Ibland  "drabbas" av någon konstig form av lust att vara någon annan. Bo någon annanstans, vara någon annanstans. Inte veta vem just Jennie är, bara vara någon helt annan någon helt annanstans.
Ibland kan jag bli så enormt mätt på att vara jag, se ut som mig, bo i Emtunga, leva mitt liv.
Den känslan och längtan kan vara så enorm att jag ibland nästan blir lite deppig.

Någon som känner igern sig eller ä det bara jag som är knäpp?

Givetvis älskar jag mitt liv som jag har det nu, bor fint, har världens bästa familj och världens bästa vänner.
Det är inte det att ja klagar och är otacksam men den däringa känslan bara, den kryper fram då och då..
Mestadels när jag är själv hemma. När tiden går segt och jag har riktigt, riktigt tråkigt och är trött. Som nu. Jag tror jag blir lite halvt depprimerad av att bara gå hemma och inte göra något "vettigt".



Jaja. Det blir npog bättre när Flis vaknar från sin middagslur och det blir lite liv i luckan igen.

abort.
Ur den etiska synvinkeln. Är det rätt, och vem har rätten att bestämma över ett annat liv osv.
Vi läste flera artiklar och det var jätteintressant. En artikel om att vara FÖR abort och en om att vara EMOT abort.
I sverige äre ju så att sedan 1975 så finns lagen om friheten att göra abort tillochmed vecka 22 i graviditeten.
Men vem bestämmer och vad är rätt angående den här frågan. Är det Rätt att slarva runt och göra abort efter abort, bara för att möjligheten finns? ur en viss synpunkt så börjar ju livet och början på en människa redan vid befruktingen och det lilla fostrets hjärta börjar slå redan vid 7 veckors ålder i magen. Kallas det då mord?
Visste ni att efter att lagen om rätten att få göra abort så har hela 1.1 mijloner kvinnor gjort abort i bara Svergie.
Men varför är det så att vanskötsel av djur är straffbart, man får inte fälla träd hur somhelst, men att beröva en liten människa sitt liv är helt okej? Någon som dessutom inte ens kan göra sin egen röst hörd.
Visste ni att förr så var det kyrkan som bestämde huruvida en ogift ofrivilligt gravid kvinna fick behålla sitt barn eller inte. I sverige straffades kvinnan av både kyrka och stat och fick göra en ofentlig avbön i kyrkan. Ibland var man tillochmed tvungen att böra en speciell huvudbonasd för att visa att man inte var en ärbar gift mor.
Det drevs i vissa fall till barnamord, till följd av flera tusen kvinnor som dömdes för mord, vilket resulterade i att kvinnan själv tog livet av sig av ren rädsla.
Riktigt så är det ju inte idag, men är det då inte bra att rätten finns om man vill göra abort?
Men har alla då en giltig riktigt bra anledning? Nej, inte alla. endel är slarviga. Endel vill inte ta ansvaret, endel skyller på ekonomin, föräldrar, för unga m.m. Sen finns det dom, som av medicinska skäl inte kan genomföra en graviditet utan förödnade konsekvenser både får kvinnan och barnet.
Och om man blir gravid via insest eller våldtäkt? Är det mer rätt att och en bra anledning att göra abort?
Men är det lilla fostret inte lika mycket värt, trots att det inte kommit till på ett "kärleksfullt" sätt? Det är ju trots allt inte bebisens fel någonstans.
Och ä det rätt att göra abort om man vet att bebisen kommer bli handikappat? Ska man rensa så bland människorna så det bara finns friska kvar tillslut?

Det var en nioråig flicka i Brasilien som blev gravid efter att hennes styvpappa förgrep sig på henne. med tvillingar. Hon gjorde gvetvis abort, och hon skull einte heller överleva att föda barnen.
Flickan och hennes mamma blev bannlysta av katolska kyrkan. pappan däremot var fortfarande välkommen i kyrkan. Dom tyckte att "visst hade pappan begått ett fruktansvärt brott men att ta ett liv är allvarligare"
Do menar att tvillingarna var oskyldgia i det hela och borde haft rätten till liv.

Vem, och när har man rätten att få avbryta en annan människan liv?
Jag tycker det är en ganska intressant fråga. Jag tycker det är fel att göra abort av dåliga anledingar, eftersom det handlar om en människa, ett barns, en människas liv.
Men samtidigt, ska barnet födas och växa upp som ett oönskat besvär, ska behöva lida, inte få den kärlek och närhet man behöver, tvingas svälta och likande, så kan man börja fundera på hur bra barnet mår? För det värsta jag vet, är föräldrar som inte bryr sig, låter sina barn svälta och låter dom leva i det värsta helvete man kan tänka sig, som kanske inkluderar barnmisshandel och allt det där som får en att må illa. Hade det då varit bättre och inte låta barnet födas alls?

Vad tycker ni?


bild från google

---

---