Hur härligt är det inte när man kan gå upp före sin lilla Flisgris, som vid den här tiden (10.20) fortfarande ligger och snarkar och sover? Det borde ju va tvärtom, att jag yrar upp till en hungrig o klarvaken Felicia tidigt på morgonen. :P Nej då, hon sussar så gott fortfarande :) Fast eklart, inatt vare lite jobbigare o somna för henne, men aldrig något skrik eller gnäll, hon ligger bara i vrider o vänder sig i sin säng, men till slut somnar hon.
Och vet ni? Snart kryper hon med! hon försöker ta sig framåt när hon ligger på mage, hon lyfter på rumpan och försäker ställa sig på knäna, men han inte riktigt kommit på hur man ska göra än. Men oj vilken viljestyrka hon har, det kommer nog inte ta lång tid innan hon spurtar runt på golvet hemma :P

Nu är vi i Falköping, och jag känner mig som min gamla älskade 740. slö, trött och omotiverad att ta sig fram i för höga hastigheter. Jag är förkyld som en gnu. O det värsta är att man sover ju så illa, när man inte kan andas genom näsan, vilket jag måste göra, annars får jag halvt (nej, HELT) panik. och de tråkigaste av allt, är ju att jag inte känner smaken på det jag äter längre! :´( Då äre helt plötsligt inte lika kul o käka alls. :(
Så nu äre riktigt sådär tycka synd om mig själv och kura ner mig i soffan med en kopp te och en filt och bra film-dag.

Nu har en viss liten tjej vaknat hör jag. Nån som ligger o leker o sprattlar för sig själv i sängen, och skrattar för sig själv med haha :) Sötisen.


Flinarn :) <3