Jag läste lite på aftonbladet på nätet och hittar ett reportage om ett par som levt ihop under större delen av deras liv, och rätten att få tillbringa sina sista år tillsammans är på väg att tas ifrån dem.
Dom kommer eventuellt bli tvingade att få bo på två olika ålderdomshem och alltså inte få vara med varandra deras sista levnadsår.
Det är riktigt så man ryser när man hör sådant. Att systemet ska vara så förjävla dåligt att par inte ens ska kunna få bo tillsammans när dom inte längre klarar sig själva hemma längre. Inte nog med att dom blir tvungna att slita sig från hus o hem där dom förmodligen bott hela livet, och komma till ett ålderdomshem där ytterst några få möbler och minnen får följa med. Nu ska dom bli tvingade att leva ensamma utan deras andra hälft och kärlek.
Vart tar livslusten vägen då, undrar jag!
Varför har samhället börjat balla ur så fruktansvärt? Dom säger att deras hem kommer ligga nära varandra, men va spelar det för roll, SJÄLVKLART ska dom få leva tillsammans, om dom så ska behöva trängas i världens minsta etta!