Stod precis ute i de fina (men blåsiga) vädret o pratade lite med Sandra när vi började prata om att döma människor.
Och de är något ja har gjort i hela mitt liv. Dömt folk ja inte känner, på stil, klädstil, umgänge eller bara av ingen anlednign alls. Ja har gått runt o tyckt illa om folk jag inte ens känner och bara bestämt mig för att inte ens gilla människan! Vilket jag nästan i 9 av 10 fall fått äta upp då man har träffat den här personen i ett sammanhang då man verkligen fått prata med varandra och kanske till och med lära känna varann. Och jag skäms varenda gång inombords och tänker för mig själv att ja aldrig mer ska döma en människa efter utseende och ytlighet längre.
Jag tror säkert att många har tänkt så om mig också genom åren, trots att man inte känner varann.
Att döma folk på utsidan och rykten är nog de dummaste man kan göra. Man ska alltid ha ett öppet sinne.
Tänk vilket slöseri med energi att gå runt och tycka illa om folk.
jag vet när jag gick på lagman så vare en tjej som alltid blega på mig med världens hat i blicken. Hon stirrade verkligen tills ja hade försvunnit ut hennes åsyn och ibland kunde hon till och med vända sig om i korridoren bara för att stirra riktigt hatiskt på mig.
Och jag fattade aldrig varför för jag har inte gjort henne nåt, inte ens pratat med. Tyckte alltid de va obehagligt när vi möttes.
Det finns ingen anledning att kolla snett på folk som man inte känner.
Lär känna personen i fråga och döm sen. Så jävla enkelt är det!