Jag skulle gissa att tånageln stör henne rejält här. :P Tycker detta är en extremt charmig liten bildserie och den får mig att le varenda gång jag ser den :-)

Jag har älrigt talat inte orkat eller haft tid med blogg och bloglovin senaste dagarna.. Har markerat många inlägg som lästa utan att ens läsa dom för jag hinner helt enkelt inte. Och det är trist som fasen. Har en del kommentarer att svara på men min ork är i bott och jag tror det beror mycke på omställingarna. Schemat i skolan är allt annat än roligt, går upp tidigt näst intill varje dag, och min kropp har inte vant sig vid det så jag är trott, grinig, och deppig för att jag inte prestersar så bra jag skulle vilja, både i skolan och hemma. Och det är ganska knäckande ibland..

Vi tittade på en film idag i en kurs som heter människan socialt och kulturellt. Den heter Trainspotting. Har ni sett den?

"Handlingen utspelar sig under 1980-talet i Edinburgh, Skottland. Den unge heroinmissbrukaren Mark Renton (McGregor) gör ännu ett i raden av försök att komma ur sitt beroende. Det blir en svår kamp, inte bara är heroin i sig en kraftigt beroendeframkallande substans, dessutom så är de flesta av Rentons kompisar också heroinister och Renton börjar inse att det inte bara är heroinet han behöver göra sig kvitt.

Under filmens gång drabbas Renton av flera återfall och det visar sig bli betydligt svårare att sluta än vad Renton eller någon annan någonsin kunnat tänka sig..."

Den skilldrar verkligen hur verkligenheten såg ut. Ingen censur, rå rakt igenom, äcklig, grå, sliskig film enligt mig. Utspelar sig i gråa smutsiga miljöer, grova människor och deras missbruk av droger. Riktigt, riktigt bra i undervisningsyfte tycker jag. Och nu till saken, alla som känner mig VET hur fruktansvärt känslig jag är när barn är inblandade i typ sådana miljöer som denna.

Givetvis hade en av de missbrukande tjejerna en liten bebis som fick sitta helt själv i ett skitigt ensamt rum och leka medan mamman drogade i rummet intill.

Jag skiter i om jag säger hur det går nu, för er som inte har sett den, men jag blev så rörd, arg och ledsen. Babyn dör, och som jag sa så är filmen grov. Dom visar babyn när hon ligger i sin säng, livlös, död av svält. Jag bryter ihop och börjar gråta och skakanbär jag sitter där och ser detta. Jag blundande, men varje gång jag kikade fram så vart de samma scen. Den vägrade försvinna! Jag önskade bara att filmen kunde ta slut så jag kunde gå ut och dricka vatten, ta en nypa luft och få chansen att glömma att jag någonsin sett den där filmen. Jag klarar verkligen inte av att se barn fara illa. Jag vet att det sker, men jag behöver inte bli påmind om hur verkligheten ser ut.

Allt jag ser är den jävla scenen och just nu vill jag bara sova och glömma den här dagen. Den har varit pyton och att se denna film gjorde inte saken bättre.

Men samtidigt rekommenderar jag den. Man får verkligen en tankeställare efteråt..

Nu är kolckan över halv elva och jag borde var i säng för länge sedan. Jag får väl ta tag i det helt enkelt.

Kram på er.