Jag känner mig jätteslapp som inte har superkoll på vilken vecka jag är i. Men eftersom jag har nästan noll koll på när jag blev gravid så lämnar jag över den frågan till ultraljudet den 7e april. Jag längtar som en tok för jag vill ha koll på vilken vecka jag är i, lite mer exakt.
Jag har växt som ogräs runt magen. Jag är jätterund, har börjat få problem med att böja mig ner & ta på mig skor tex. (Man skulle nästan kunna tro att de döljer sig tvillingar där inne)
Jag har även under de senaste dagarna börjat känna en enorm aktivitet. Jag känner rörelser och sparkar istortsett under hela dygnet och det är få stunden det är alldeles lugnt där inne.
Jag skriker efter Kaj varje gång för att han ska få känna men han känner ingenting medan jag känner massor. :-)
Jag var även hos läkaren förra veckan och fick förlängd sjukskrivning. den här gången fick jag ny läkare IGEN och fick återigen berätta om mitt tillstånd. Så jobbigt, tänk så smidigt att få ha en och samma som vet läget varje gång man kommer.
Jag berättade även att jag det senaste haft enorma hugg i sidan längst ner i magen, runt äggstockarna, samt att jag känner mig öm där för jämnan. Hon misstänkte foglossning och bad mig kontakta sjukgymnastiken vilket jag gjorde idag så imorgon 10.30 ska jag dit & se om jag behöver bälte eller liknande för att stödja upp.
Och sen, för att få behålla min sjukskrivning så MÅSTE jag ta kontakt med psykolog. Jag försökte förklara att jag inte mår dåligt psykiskt utan bara fysiskt, men det smällte minsann samman med varandra & hon hävdade att jag skulle må bättre om jag pratade med psykolog också. Hur nu en psykolog ska bota mitt illamående, så länge han/hon inte är magiker så vet jag inte hur det ska gå till!? Jag var mäkta irriterad när jag gick därifrån för det är det sista jag behöver nu. Jag är definitivt ingen pratmänniska & har mer eller mindre lovat mig själv att slippa sånt. Men jag får väl ge det en chans.. *Suck*
Mitt allmäntillstånd är även det som vanligt, oförändrat. Jag är yr, svag & illamående stora delar av dagen och det är jobbigt att åka på längre utflykter även om jag försöker komma ut lite mer. Jag måste alltid ha stadiga mål nära till hands för att inte klappa ihop & jag är fortfarande beroende av att vila.
(Det är de här läkaren menar att en psykolog ska kunna "bota". Ja men visst!)
Följ bloggen..
Jennie Bor